Presentation historiebruk

Källkritik och historiebruk

Historia

Källkritik

●Historiker arbetar med källor

●Man skiljer mellan…

●Primära källor- Skapat av människor som har tagit del av händelsen. Ex.
Vittnesmål, brev eller officiella dokument

●Sekundära källor- Har vanligen kommit till lång efter händelsen. Ofta är det
berättelser och tolkningar av människor som inte själva var med

●De berättar vad de har hört andra människor berätta

●Därför är sekundära källor osäkra

Källkritik

●Historiker arbetar med sina källor ungefär som polis och domstolar med sina

●För att inte döma på felaktiga grunder granskas särskilt fyra aspekter

●Tid-En källa som tillkommit långt efter en händelse är mindre pålitlig än en
samtida

●Tendens- Har den som lämnat uppgiften egna intressen i saken? Den som är
del av en konflikt lyfter alltid fram sin sida av saken. Du behöver fler källor

●Äkthet- Förfalskade dokument förekommer men är ovanliga

●Beroende- Är källan beroende av vad någon har hört. Många detaljer kan bli
fel. Helst ska du försöka hitta fler källor till samma händelse. Tänk på
viskleken.

Källor på internet

●Det finns några frågor du kan ställa dig för att inte bli lurad

●Känner du till uppgiftslämnaren? Är han/hon trovärdig?

●Finns det en risk att källan är partisk?

●Är påståendet rimligt? Är det möjligt att undersöka saken?

Historiesyn

●Man brukar skilja mellan historia och det förflutna. Det förflutna innefattar allt
som hänt tidigare innan nuet. Medan historia består av allt som finns
återberättat skriftligt eller muntligt om det förflutna. Historia ska därför
betraktas som en berättelse om det förflutna

●Historia bygger på individuella tolkningar av det förflutna. De som skapar
historia måste alltid göra ett urval och själva bestämma vad som är viktigt att
återberätta från de historiska källorna.

●Det är därför viktigt att vara källkritisk, både om man själv skriver historia
eller tar del av någon annans

●All historia är därför vinklad efter författarens urval och sätt att se på historien

● Urvalet och tolkningen av källmaterialet brukar ofta sammanfalla med
författarens historiesyn.

Historiesyner - olika sätt att se på historien

●Historiesyner kan liknas vid ”historiska glasögon” som fokuserar på vissa
aspekter av historien och det förflutna. Genom att medvetandegöra och forma
en egen historiesyn blir det enklare att se på historien och tolka viktiga
drivkrafter bakom stora ekonomiska, politiska och sociala
samhällsförändringar under olika tidsepoker.

●Jag ska nu gå igenom några motsatspar som åskådliggör olika sätt att se på
historien.

●En författare behöver givetvis inte ha den ena historiesynen eller den andra,
utan brukar för det mesta befinna sig mitt emellan i skalorna. Därtill är det
som sagt vanligt att kombinera olika historiesyner med varandra.

Inre orsaker (endogen förklaring) – Yttre orsaker (exogen
förklaring)

●En endogen förklaring är ett inifrånperspektiv. Med en endogen
förklaringsmodell beskrivs en historisk händelse eller ett historiskt förlopp med
hjälp av de inre drivkrafterna som kan sägas ligga bakom.

●En sådan författare skulle t.ex. förklara Sveriges industrialisering genom att
rikta uppmärksamheten på landets egna förutsättningar och resurser.

●En exogen förklaring är ett utifrånperspektiv. Med en exogen
förklaringsmodell beskrivs en historisk händelse eller ett historiskt förlopp med
hjälp av de yttre drivkrafterna som kan sägas ligga bakom.

●En sådan författare skulle t.ex. peka på influenser och påverkan från utlandet
som de viktigaste drivkrafterna bakom Sveriges industrialisering.

Materialism - Idealism

●En författare som har en materialistisk historiesyn anser att ekonomi och
andra materiella aspekter är den främsta drivkraften bakom historiska
förändringar.

●En sådan författare skulle t.ex. betona ekonomiska faktorer som de viktigaste
orsakerna till Sveriges industrialisering.

●Författaren skulle sannolikt också betona ekonomiska faktorer som
avgörande drivkrafter bakom sociala förändringarna i samhället.

●Författare med en idealistisk historiesyn anser att idéer utgör den viktigaste
bakomliggande drivkraften i historien.

●En sådan författare skulle t.ex. anse att det främst var nya uppfinningar och
politiska förändringar, i form av liberala idéer, som låg bakom Sveriges
industrialisering.

●Författaren skulle samtidigt påpeka att det var ideologiska impulser i form av
nya idéer som ledde till sociala förändringar i samhället.

Kollektiv – Individ

●Författare som har ett kollektivt perspektiv i sin historieskrivning fokuserar på
den stora massan – folket.

●En sådan författare skulle antagligen skriva om arbetarna eller
arbetarrörelsen i samband med Sveriges industrialisering.

●Historiker med ett individualistiskt perspektiv, ägnar sig åt individbaserad
historieskrivning som fokuserar på starka, betydelsefulla individer som
författaren anser viktiga för historien.

●I exemplet Sveriges industrialisering, skulle den enskilde politikern,
uppfinnaren, fabrikören eller brukspatronen vara i centrum.

Underifrån – Ovanifrån

●Historia underifrån - socialhistoria - fokuserar på den ”lilla” människans liv och
vardag. Här hamnar både den enskilda människan och folket i fokus.

●Författare med ett underifrånperspektiv skulle t.ex. fokusera på hur
industrialiseringen påverkade folket i deras arbets- och vardagsliv.

●Historia ovanifrån fokuserar på de övergripande politiska skeendena där
stater och regenter innehar huvudrollerna.

●I exemplet med industrialiseringen, skulle författaren framhäva olika
övergripande förändringar som blev viktiga för Sverige. En stor del av den
historia som skrivs brukar skildras utifrån ett ovanifrånperspektiv. Men det är
nuförtiden vanligt att kombinera med andra perspektiv.

Manligt perspektiv - Kvinnligt perspektiv

●Med ett manligt perspektiv hamnar männen i fokus. En stor del av historien
skrivs fortfarande av män om män för män.

●Från och med senare delen av 1900-talet har historieämnet också berikats
med en stor mängd historia skriven ur ett kvinnligt perspektiv,
s.k.kvinnohistoria, där kvinnan ställs i centrum i historien.

●Kvinnohistoria tillhör generen genushistoria som numera utgör en egen stor
genre inom historieämnet.

Historiebruk

●Historiebruk handlar om hur vi brukar, använder, historien

●akademiker kan göra det i forskningssyfte medan politiker och andra beslutsfattare
kan använda historia och historiska händelser för att berättiga sina beslut och
handlingar i nuet.

●Historiebruk handlar om förståelse av hur och i vilket syfte olika aktörer använder
sig av historia.

●Att skriva eller på annat sätt använda sig av historia kan i många fall handla om
makt, där den historiska tolkningen används i syfte att framställa historien på ett sätt
som gynnar någon.

●Det är därför viktigt att man som konsument av historia känner till historiebruk av
olika slag och kan sätta fokus på vilken avsikt avsändaren (t.ex. författaren,
journalisten, tv-producenten, tidningsredaktören, webbredaktören etc) av den
historia som presenteras kan ha.

Vetenskapligt historiebruk

●Används av forskare, historielärare och historiker

●Det vetenskapliga historiebruket används för att ta reda på vilket sätt
människor (tidigare avsändare av historia, t.ex. historiker) har försökt att nyttja
historien för sina egna syften.

●Den som arbetar med vetenskapligt historiebruk försöker med hjälp av
källkritiska metoder granska och tolka historiskt material och på så vis ge en
så korrekt bild som möjligt av vad som verkligen har hänt i den historia som
berörs.

●Syftet med det vetenskapliga historiebruket är att fastställa historia, granska,
ifrågasätta och omtolka tidigare accepterad historia.

Existentiellt historiebruk

●Används för att för att stärka en identitet, t.ex. nationalitet eller etnicitet (en
existens)

●Detta kan vara både positivt och negativt eftersom det kan användas både för
att exkludera och inkludera människor i en gemenskap.

●Till exempel används ofta historia för att skapa en känsla av att höra ihop
bland olika grupper, oavsett var i världen de hör hemma.

●Syftet är nästan alltid att svetsa samman människor kring en gemensam
identitet.

●De som använder historia på detta vis lyfter ofta fram vissa historiska
händelser eller förhållanden som stärker den gemensamma identiteten.

Moraliskt historiebruk

●Används för att lyfta fram, granska och ifrågasätta orättvisor i historien,
framförallt mot olika minoriteter och andra utsatta grupper.

●Syftet blir att ifrågasätta den gällande versionen av en viss historia för att
återupprätta en enskild individ eller grupper av människor.

●Syftet kan också vara att kritisera de som har makten i ett samhälle och vad
de gjort under historisk tid.

●Ett aktuellt internationellt exempel där moraliskt historiebruk tillämpas är all
den historia som skapas om hur olika länder behandlat sin
ursprungsbefolkning genom historien.

●Exempel samerna i Sverige

Kommersiellt historiebruk

●Används då då historia används för att sälja produkter. De flesta människor
stöter på denna typ av historiebruk när de ser på serier och film eller spelar
dataspel som utspelar sig i historiska miljöer.

●Det kan också handla om turism; exempelvis när vissa historiskt viktiga
platser lyfts fram för att attrahera turister, eller souvenirer med koppling till
historia (ofta idealiserade och romantiserande tolkningar av det de ska
föreställa).

●Även leksaksindustrin utnyttjar ofta historia i syfte att sälja produkter.

●Syftet är kommersiellt

Ideologiskt historiebruk

●Används som ett verktyg med syfte att stärka och legitimera en viss grupps
politiska idéer eller ett politiskt system.

●Ideologiskt historiebruk fäster i första hand inte vikt vid vad som är historiskt
sant utan istället vad som passar avsändarens egna politiska uppfattning,
t.ex. propaganda.

●Syftet är att i diktaturer eller i andra "enpartistater" stärka och legitimera den
rådande regimens makt och politiska uppfattningar.

●Ideologiskt historiebruk användes inom nationalromantiken (hänger ihop med
nationalism) på 1800-talet och utnyttjades av de styrande i syfte att förankra
deras (statens) makt genom folkets uppslutning till den egna nationen och
dess - i alla avseenden - ärorika historia.

Icke-bruk av historia

●Det finns också de som avsiktligt låter bli att använda historia eller beröra vissa historiska
händelser.

●Anledningen är oftast att deras relaterade historia inte passar ihop med deras samhälleliga
intressen.

●Det kan till och med anses skadligt att lyfta fram den historia som tidigare sopats under
mattan för att skydda de egna intressena. Syftet med ett icke-bruk av historia blir därför
mycket snarlikt det ideologiska bruket av historia (se ovan).

●Ett tydligt exempel är att väldigt få svenska historieböcker berör hur Sverige var del av den
utbredda slavhandeln under 1600- och 1700-talen eller hur vi förhöll oss till Tyskland under
andra världskriget.

●Källa: SO-rummet. Historiesyn (https://www.so-rummet.se/kategorier/historiesyn#)

●Historiebruk (https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/historieteori/historiebruk#)